Satsdelar

En sats kan vara kort och bara bestå av två satsdelar, ett subjekt och ett verb, till exempel:
De studerar. (De = subjekt, studerar = verb)
Alla mina vänner ska börja studera. (Alla mina vänner = subjekt, ska börja studera = verb)

Subjekt och verb är exempel på satsdelar som båda måste finnas med för att en sats ska vara fullständig.

Objekt är en annan satsdel som ofta finns med i satsen. Om vi exempelvis berättar vad de studerar lägger vi till ett objekt
De studerar biologi. De studerar hur fiskar förökar sig.

Det finns fler satsdelar än subjekt, verb och objekt. Här är några exempel:

tidsadverbial, som nu, sedan, 2012, förra veckan, när studien inleddes
rumsadverbial, som där, hemma, på universitetet, i den franska huvudstaden Paris, där alla arbetar som biologer
satsadverbial, som inte, kanske, faktiskt, bara, alltså, antagligen, också.

Två typer av satser

Det finns i huvudsak två typer av satser: huvudsatser och bisatser. En mening kan bestå av flera satser men för att en mening ska vara fullständig behövs minst en huvudsats. En huvudsats kan alltså ensam bilda en fullständig mening. Det kan inte bisatsen som oftast är en satsdel i huvudsatsen.

Man kan se skillnad på huvudsats och bisats genom att testa var ordet inte eller andra satsadverbial placeras. I huvudsats placeras inte efter och i bisats före det första verbet.

Jämför placeringen av inte i följande exempel (huvudsats/bisats).

Det regnade inte igår. /... eftersom det inte regnade igår.
Jag tog inte paraplyet. / ... att jag inte tog paraplyet.
Det vet jag inte. / ..., vilket jag inte vet.
Vi ska inte studera mer. / ..., trots att vi inte ska studera mer.

Om man är osäker på ordföljd kan det vara lättare att känna igen bisatser genom att lära sig vilka de så kallade bisatsinledarna är, det vill säga vilka ord som normalt inleder en bisats. I exemplen ovan är eftersom, att, vilket och trots att bisatsinledare. Andra bisatsinledare är till exempel så att, ifall, därför att, om, när.

Här finns en lista med fler bisatsinledare.